det verkar som solen aldrig når


vi är mitt uppe i livet men nere på gatan


precis som romeo


folk säger att allt är för konsten inget för berömmelsen


vi är förlorare vi två sen vi var 17 år


dimmiga dagar det var fina dagar


kär i en ängel


uppsnärjd i det blå


mitt gullbergs kaj paradis


förhoppningar och regnbågar


bara dårar rusar in


magiskt men tragiskt


jag är kär i den fulaste flickan i världen


behöver lite kärlek från fel sort och sympatier från fel håll


dom kommer kliva på dig igen


du måste vara sjuk sjuk sjuk sjuk


ta mig till kärlek ta mig till dans


tro och tvivel


jag är inte gjord för dessa dagar


anna hade en vän med en bil


du var solskenet


kom kom atombomb


ramlar gatan fram


inte skylldig någon någonting


gårdskvarnar och skit

fredag

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0